Känner mig som bortkastad skräp. Fattar inte varför dessa dagar har varit så jobbiga.

Efter loppisen i söndags så fick jag en tanke om flera barn. Det kändes som slutet. Fan jag blir 42 år o har fortfarande inte åstakommit det liv jag vill leva och nu känns det försent. Jag är snart 42 år !!!!!!!!!!!!!!!! Fan fan !

Trots skit o pannkaka så har man ändå haft tron om att allt blir nog bättre snart :-( 

Jag vill ha mitt liv men hur gör man, jag sitter i en jävla trång lägenhet o känner paniken o ensamheten, känns som om jag är den ensammaste i världen just nu. Ingen kan få mina känslor att försvinna :-(