Fy fan vilken dag idag. Den värsta dagen var midsommar, jag gjorde allt för att inte bryta ihop. Jag hade jätteroligt hos my bestfriend men det jag bar inombords var fruktansvärt. Trots att det var tråkigt att plutt blev sjuk så var det en lite räddning att få komma hem och andas och gråta lite. På måndagen när plutt åkt till sin pappa revs alla väggar :(

det blev inte bättre av att sonen var jätteledsen i bilen när han skulle åka och han var ledsen på kvällen när han skulle sova hos pappa, det är tur att i sådana lägen är hans pappa lugn och trygg. Jag tror att sonen känt av min nedstämdhet :(

 

Jag vet inte vad jag ska göra med dessa känslor och tårar, just nu rinner tårarna......................jag vill bara krypa ur skinnet. Tänk om någon bara kunde knäppa med sina fingrar och så var allt bra igen. Kan inte mitt liv vara som vanligt fast med förändringar. Jag vill så gärna att allt ska vara en dröm men det är det inte. Jag vänder ut och in på mig själv.