livet som ensam
2013-09-26 / 08:55:03 / Allmänt /
Hm....vet inte hur jag ska börja..som vanligt.I går var en hemsk dag för mig, var på bristningsgränsen o kände mig låg.Sen kom det, hårda men sanna ord, jag skumläste innan jag skulle in på möte, väldigt dumt för jag kunde inte hålla fokus, var på väg att lämna mötet flera gånger. Vet ej riktigt vad jag förväntat mig att få för svar men det jag fick knäckte mig, är just nu så långt ner man kan komma :-(Efter mötet gick jag på toaletten o där bröt jag ihop.Jag vet att personen menar väl o det är sanningen men det är väl den som är hård men gränsen är nådd o det kändes som att psyket inte var långt borta, vad gör man.....jo, gjorde valet att vara hemma resten av veckan, kan inte sköta mitt jobb om jag måste bryta för att gå o gråta, nej nej.Allt är så scary och det måste jag gå igenom, skit, helvetet, fan :@Jag vet att det har varit på väg länge men det är fortfarande mycket som är olöst, ska det vara så.Man gör slut o så bara låter det vara så, måste man ändå inte prata om det???Jag måste ta tag i mig själv, måste sörja, 15 år tillsammans är ändå 15 år, synd att det har varit en bergodalbanan i 15 år :-(Jag har sagt till mig själv att jag kan sörja från den dagen jag flyttar ut men det gick inte, måste börja nu :'(Jag har inte orken att vara kontrollfreak ens, det är mitt största problem, tyvärr och har börjat att få hjälp för det, lite försent men det behövs ändå.Det gör så jävla ont !!!!!!!!!!!Jag har så många frågor så jag vill ställa men får säkert höra dom tre orden, jag vet inte :-(Jag vill veta hur du känner, vad du tycker, hur du mår.....och många flerDet är nog dags att plocka fram den som har nästan följt mig i hela mitt liv, DAGBOKEN. Dags att börja skriva igen, den brukar få komma fram när jag nått botten :-(Nu räcker det, syns snart <3See you <3 <3
