..han somna om:)
Hur man än gör så har man arslet bak, som man brukar säga. Nån gång så börjar han väl sova hela nätter får man väl hoppas och jag som vill ha en till ev, mannen kommer inte vilja ha en till, tyvärr. Då hamnar jag i samma läge som jag var innan jag blev gravid med Tristan, hade det inte råkat bli nu så hade det förmodligen inte blivit några fler barn för mig, inte den naturliga vägen i alla fall. Jag var så inställd på att behöva åka till Danmark och fixa det själv, tyvärr så är det en jättekostnad men jag hade ju fått tagit lån för att kunna göra det, men nu har jag en lite igen men slåss fortfarande med att jag ev vill ha en till. Vad gör jag då om han inte vill, bara accepterar läget som jag gjort alla andra år eller?? Fan vad jobbigt det är, kan inte mitt liv får flyta på nån gång, är jag inte värd att få vara glad och få trivas med livet, jag blir 40 i år och känner att hade vi skaffat barn tidigare så hade man kunnat vänta ett tag med syskon men den tiden finns inte nu, ok, jag kan ju vänta men det är ju inte säkert att det går då och jag vill inte vara för gammal när barnet/barnen blir runt tio år. Man blir dock aldrig nöjd. Men det är så jobbigt att slåss med dessa frågor och jag vet inte om jag har lust längre att acceptera allt som jag gjort tidigare, kanske dags att göra revolt mot mig själv och världen.....hm....ytterligare nåt att fundera på, suck, men jag är ju sån som person, funderar kanske väl mycket. Har alltid en undanflykt- det blir bättre när......... Hur länge ska man ljuga för sig själv!!!



See you♥♥