Jag fick mitt första barn vid 19 års ålder blev visserligen 20 månaden efter. Den lilla knodden var inte riktigt planerad men när han föddes var det de bästa som hänt mig. Efter 15 timmar kom den efterlängtade knodden:)
Jag kan ju tala om att det var ju inte alltid det var tiptop med att ha en lite bebis men jag tror i allafall att han o jag har haft det mera topp en tipp under dessa år. Jag kommer i håg att det var ganska ensamt att få barn vid den åldern, jag umgicks inte med andra mammor och det fanns ingen föräldrargrupp vad jag visste om, så ja jag var väldigt ensam men med en underbar bebis;) ♥

Nu 19 år senare har jag blivit småbarnsförälder igen, bulan var inte heller planerad men otroligt efterlängtad, syskon till Niklas har jag velat haft i såååå många år, nu äntligen fast med "några" år, hihi emellan:)
Skillnaden idag är att jag vågar ta för mig mera, och umgås med andra människor, det är både föräldrargrupp, babysim och babycafe som gäller, känner att jag måste ha det annars hade jag nog i kunnat njuta av att vara hemma som jag kan göra nu, älskar att vara hemma.
Jag ångrar verkligen inte nån utav mina två barn, känns lite konstigt att säga två barn men det har jag ju faktiskt trots att den äldsta är 19 snart 20 år.
Kan känna av lite panik nu när den yngsta snart är 9 månder och är mindre beroende av mig, ammar inte fullt längre heller. Kan känna nu att jag kanske skulle kunna tänka mig en liten till om nåt år men jag har ställt mig frågan om vad det handlar om, om det är en kris nu när man blir 40 och jag inte vill känna mig gammal. Det är mycket frågaor jag ställer mig själv just nu inför ett nytt liv som småbarnsförälder, dom frågorna hade jag förrut men då gällde om att bli tonårsförälder som kan faktiskt vara ett snärt värre än att vara småbarnsföräder, jag har ju och är båda, hihi
Hm.....jag får fortsätta att fundera på livets mening i olika faser och tankar. 
Nu måste jag återgå till att vara småbarnsförälder:)


See you♥♥