Ännu en ny dag och jag känner mig ganska så ensam, skulle behöva tömma kroppen på massa känslor men just nu så går det inte. Snart ska jag sätta mig ner och skriva ner min berättelse om förlossningen, jag tror att det släpper lös alla känslor, jag känner att just nu kan jag inte släppa känslorna lösa och fråga mig inte varför för det vet jag inte själv utan det är så jag känner just.
Jag har en begravning att ta i tu med också. Två timmar efter bulan föddes så får jag ett samtal från södersjukhuset, hon, sjuksköterskan berättar att farmor är döende, nu är det så att jag inte träffat min farmor på många år av olika anledningar som jag inte vill gå in på just nu. Sköterskan undrade om jag ville komma dit och säga hejdå men jag sa att jag precis fött barn och ligger på förlossningen, ojojoj vad hon tyckte det blev jobbigt men det kunde ju inte hon veta, stackarn. Men 01.18, natten till söndagen ringer en man från sjukhuset och säger att farmor dött, vill lägger på telefon, inom några minuter ringer samma kille igen och frågar om jag vill komma dit och se henne och jag förklarar att jag precis fött barn och ligger på BB, han bad också om ursäkt men gratulerade och beklagade sorgen. Usch usch, dags att ringa begravningsbyrån idag egentligen men jag känner att jag inte orkar, jobbigt jobbigt, Detta får räcka för idag.





See you♥♥