Jag har funderat länge på när jag ska skriva om min förlossning, kommer nog inte skriva om den nu men jag kan beskriva hur den var. Mina förlossningar går inte att jämnföra, När jag födde Nilkas så hade jag så bra bedövning så jag kände ingenting som var en liten nackdel för jag kände inte krystvärkarna så bra. Tristan förlossning där emot för sååå smärtfylld så jag knep, jag skulle inte trycka ut honom för det gjorde ju för ont, kommer i håg det så jäkla väl, har aldrig haft sån jäkla smärta ever!!
Jag tror att Tristan kom tidigare för att två dagar på rad så bar jag tyngt och var extra aktiv eller så kom han för att det var en knut på navelsträngen, scary:/ , hoppas att han inte tagit skada av det. Denna förlossning kommer jag aldrig glömma. Folk säger jämt att man glömmer bort när väl bebisen kommit ut och det stämmer till en viss del, när barnet väl är ute så försvinner ju smärtan men smärta sitter kvar i psyket, allafall på mig. Det var en befrielse när han var ute och låg på min mage:)

Nu räcker det:/


See you♥♥

Han är ju så underbar så det gör ont i hjärtat och tårarna rinner när tittar på honom :):):):)♥♥♥