Som sagt, jag och mannen gick ut och åt middag, jag bjöd, härlig känsla.
När vi har beställt varsin kycklingsallad(den är toppen) så hamna vi  bredvid 5 kvinnor som sitter och äter pizza, när jag tittade lite noggrannare så ser jag att minst två är gravida, suck, det är så jävla jobbigt och jag vågar verkligen inte ställa den där jävla frågan till mannen, det är sjuk. Fan!!!!
Det är så fruktansvärt jobbigt att se dessa gravidmagar ännu värre med bäbisar. Shit shit shit. Det handlar absolut inte om avundsjuka utan om en enorm och jag menar ENORM LÄNGTAN som bara den som känner mig kan förstå.... ....eller inte kanske, både och. Det är så svårt att förklara denna längtan. Men den är så stor att jag skulle kunna åka till dan.....Iofs så har jag ju redan bestämt det om inte det går som jag önskar men då kommer jag nog bli ensam.
Längtan längtan längtan.
Undra om det är så att vi bara väntar ut tiden, sonen är på väg ur huset, sakta men säkert, det finns inget att hålla fast vid och vi behöver inte tänka på någon annan, mina tankar bara snurra runt, har inget svar själv så hur ska någon annan kunna hjälpa mig att svara. Längtan blev större när jag fick veta att lillskruttan ska bli stora syster och jag är med på nära håll och får följa denna mage när den växer, vilket är underbart att få vara delaktig i fast det är jättejobbigt. Jag kanske ska göra slut på oss eller? Jag vet inte men frågan är om vi älskar varandra. En underbar vännina sa till mig- Ni älskar säkert varandra än men frågan är om ni fortfarande är kära i varandra. Hon kan ha rätt, det är skillnad på att vara kär och älska. Jag vet att jag varit båda två i mannen och det har varit stort, men pga väntan på vad som komma skall så har det "sinat", Äsch, jag vet inte. När jag satt härom dagen och bara tittade på honom så bara, wow, vad han är snygg!! Men frågan var för mig om känslan fanns. Förr så bara kunde jag smälta av att jag tittade på honom, men det har bleknat tyvärr sen jag flyttade tillbaka dit jag absolut inte trivs, kan det vara orsaken,hm...många frågor och inge svar, vad gör man. Jag måste verkligen söka hjälp för mig själv för mannen vill inte, så jag ska försöka hjälpa mig själv via terapi, förhoppningsvis så kommer jag gå framåt fast det kommer ta tid.....lång tid. Nej nu räcker det känner jag. 


See you♥♥!