Just det,skit lagar i sverige.
När N skulle börja femman så fick han plats på en särskola med färre elever och mera special lärare,första treminen fick han pris för att han hade minst frånvaro dagar,kul:)
Det tråkiga var att ju äldre N blev så blev det jobbigare för honom. Han gick i den skolan tills han skulle börja åttan ,han börja i vanlig skolan sen men fick då gå om sjuan,när han börja i den vanliga skola så blev allt sämre och sämre tillslut var han en tickande på bomb som resurs kallade han för . Han hade tok för höga krav i skolan så han fick anpassad studiegång med praktik 2 gånger i veckan,han fick jobba med min lillebror i affär,han bodde då hos min mamma när han jobba för att det inta skulle vara för lång resväg. I slut änden så funkade inte det så bra. Något var tvungen att göras,vi hade tur att resurs var med denna gång på mötet så inte var det första el sista som jag har fått sitta i. Vi hade tur att när N skulle börja nian fick han plats på särskolan han hade gått i tidigare,målet var att han skulle tycka det var kul att komma till skolan,inget annat. Under den här tiden hade jag och N flyttat till vårat hus som vi köpt för att Tobbe skulle renovera lägenheten men jag tror mera på att jag och tobbe behövde komma bort i från varandra. N hade ett eget hus som han bodde i,han hade flickvän vid den här tiden så hon var hos oss ofta,det var kul. För mig var det terapi att bo där i skogen eftersom jag är mörkrädd.Varje årstid där hade sin underbara charm,jag verkligen älskar det ställe,vi har fortfarande kvar huset. Men ju mera tiden gick ju mindre kom N hem,det fanns skolbuss en gång på morgonen som var lite krångligt om N hade sovmorgon, 2 gånger på eftermiddagen, han kom sällan hem efter skolan som vi hade bestämt,allt var skit. Han åt jätteslarvigt för han orka inte gå hem för att äta,att promenera tog 45 min från centrum,jag cykla varje dag ,vinter som sommar till jobbet el för att handla. Både jag och Tobbe försökte fixa det så bra som möjligt för N med pengar till moppe men då ville han bara han olagliga och det sa vi nej till,vi ville att han skulle ta eukort och köpa en eumoppe,det hade underlättat för honom men nej det passade inte,vi fixa cykel och jag mötte honom vid vissa kvällar med min cykel för att han skulle komma hem fortare.
Jag har lärt mig att man inte ska flytta när ens tonåring inte mår så bra och inte till "skogen". Det får räcka för idag.Tack för mig<3<3<3

JAG VERKLIGEN ÄLSKAR MIN SON,INGEN KAN KÄNNA SORGEN OCH SMÄRTAN JAG HAR I MITT HJÄRTA NÄR JAG TÄNKER TILLBAKA OCH UNDRAR VAD JAG GJORDE FÖR FEL OCH VAD JAG KUNNAT ÄNDRA PÅ . JAG VET ATT VID VISSA SITUATIONER MED NIKLAS KUNDE JAG HA GJORT ANNORLUND MEN JAG  KAN INTE DRA TILLBAKA TIDEN....TYVÄRR.



 
Niklas är 2 år här