I den stund Niklas pappa berätta att dom skulle flytta så insåg jag att jag inte kunde ha Niklas varannan vecka och jag fick panik, jag skulle bara få se min son på helgerna,inge bra.
I det läget fick jag bara hålla mun och ta det. Vissa helger så ville Niklas vara kvar hos sin pappa för att vara med sina "plast" syskon. När han då kom nästa gång så hade jag inte sett honom på 14 dagar,skit jobbigt.

Jag tyckte inte Niklas mådde bra hos sin pappa,han hade sina känslomässiga ut brott dom söndagarna jag och Tobbe skulle lämna honom till sin pappa,han hade sån ångest,stackars barn,han var så ledsen varje gång så tilslut tog jag och Tobbe kontakt med en advokat för Niklas skulle hem till oss igen,där med basta...

Advokaten vi hade var jättebra,han sa att Niklas pappa inte har nån chans.

(Nu hoppar jag tillbaka ännu längre i tiden:)

(Har haft advokat tidigare för att jag slogs för att Niklas skulle få träffa sin pappa oftare, rätten försökte få pappan att förstå att det är så väldigt sällan en mamma vill att pappan ska träffa barnet oftare, vi fick träffa familjerätten och göra upp när Niklas skulle vara hos sin pappa,det funkade i början men sen rann det ut i sanden,hade jag ansökt om ensamvårdnad så hade jag fått det lätt för att intresset från hans pappa fanns inte,det var en väldigt jobbig tid. Jag har ångrat mig i alla år att jag inte tog den chansen,då hade vårat liv sett mycket annorlunda ut idag. Nu hoppar vi tillbaka till det andra....)

Den här tiden var mycket jobbigare för det blev utredning i hemmen,mitt hem och i Niklas pappas hem.Familjerätten kom och hälsa på för att se lite hur Niklas var i dom olika hemmen. I mitt hem var Niklas öppen,glad,positiv,bemötte familjerätten med öppna armar,han fick även visa med gosedjur hur han ville ha det och han berättade att han ville bo med mig och Tobbe och att han inte våga tala om det för sin pappa för att han skulle bli så arg. Jag vet att skolan Niklas gick i hos sin pappa var oroliga för Niklas hade sagt att pappa blir så arg och vid nåt tillfälle hade slagit Niklas. Det stod i utredning men det drog fröken in,hon sa att det inte stämmde så jag vet inte riktigt hur det va.

Utredning hemma hos Ns pappa gick inte så där jättebra. Niklas dela våningssäng med "lillebrosan" i hallen för att pappan höll på med utbyggnad och att pappan satt och prata negativ form om Ns mamma,inte bra..

Den dagen rättegången kom så var jag så nervös,jag började gråta det första jag gjorde när jag väl skulle berätta om Niklas och mitt liv under åren. Nu räcker det för idag...........................så jäkla jobbigt men jag behöver det här.Tack för mig<3<3<3 
    


        Min pojke,dessa kort är från Highchaparall ;)