Jag hitta en "gammal" bok på jobbet som nån ville bli av med så jag tänkte jag skulle skriva lite från den i mellanåt.

Ur "Mannens dikt om kärleken", en antologi av Göran Palm..

Möjligen griper han efter pennan, när det Fruktansvärda som en blixt slår ner i hans dittills bergrumstrygga tillvaro, exempelvis när föremålet för hans ömma sparlåga drabbas av en obotlig sjukdom eller när hon plötsligt och oförklarligt lämnar honom. Annars hör detta med att uttrycka varma känslor den pjunkande kvinnovärlden till och är ingenting för "riktiga karlar", som han brukade utttrycka saken när inga kvinnor är närvarande. Om de riktiga karlarna är generaler eller diversearbetare, pensionärer eller tonåringar, moderater eller kommunister, analfabeter eller professorer tycks därvid kvitta fullkomligt lika. Om kärleken tiger de alla. De torgför ej sitt hjärtas lust och kval.
Erotiken är det annorlunda med, åtminstone den löstagbara del av erotiken som lämpar sig maskulina potensuppvisningar. Att knulla av, spänna på och dra över, ut och in, skjut på skjut, lammkött och gratishoror, om detta kan män tala oavbrutet varhelst de kommer samman, under mer eller mindre kultiverade skrattsalvor. Kärlekslyriken däremot är och förblir, med kärlekslyrikern Harald Forss formulering "en damartikel".
Så ser den ena ytterhetsbilden ut. Men den motsatta bilden är inte mindre halvsann den.


See you♥♥!