Vet ej vad jag ska göra...är så ledsen..detta vad inte vad jag förväntade mig av livet, har nästan levt halva mitt liv till ingen nytta. Jag lever bara en gång och jag ångra hur jag levt mitt liv,får ångest över hur jag levt,kunde ha levt det annorlunda. Det jag inte ångrar är Niklas, han är mitt allt,han är en stor del till att jag inte gett upp att leva. Jag funderar och funderar..vad ska jag göra. Vill bo ensam men vågar inte bryta upp,samtidigt som jag inte vill bo ensam....fan ,vad allt ska vara jobbigt.
Jag ska nog inte bo sambos med någon.

När jag var borta  igår på middag så satt vi just och diskuterade kärleken till en annan person. Jag tror att det är väldigt sällan du hittar en partner som har dina "önskemål" hur den personen ska vara. Frågan är om det är meningen att vi människor ska ha en partner livet ut?
Min åsikt i går var att efter några år när verkligheten kommer i kapp en och kärleken sakta försvinner så ska man nog gå vidare och träffa en ny partner och leva med den i några år. Om jag hade tänkt så för ett antal år sedan så hade nog jag inte varit kvar i det jag är idag, mycket bråk, ingen ömhet m.m. Men då har vi kärleken,för mig har kärleken till denna man funnits hela tiden ända till för lite över 1 år sedan när jag började tvivla själv, jag vill så gärna hitta kärleken,den kanske ligger gömd..
Jag som person och kvinna ger aldrig upp i första taget fast jag kanske skulle ha gjort det för längesedan. Jag har varit i samma förhållande i snart 13 år,på både gott och ont ,men  mest ont,tyvärr..
Mycket bråk på dessa år. Man är kvar för att det är tryggt,du vet vad du men tyvärr inte vad du får.
Jag har fått vänta på det goda alldeles för länge så kärleken börjar el har sinat. Paus......................................
................................................................................................................................................................

See you♥♥!